Ett dilemma
Efter att bloggen har legat nere i nästan ett år då jag haft en annan blogg, är det tillslut dags att damma av den igen efter omständigheter med den andra bloggen som jag inte tänker nämna något om här. För att dra mitt liv i nuläget lite kort, så har jag en delfoderhäst som heter Hero och är en C-ponny new forest. Jag har ett bra liv som jag trivs med, MEN jag har ett problem.
Detta problem är anledningen till att jag känner att jag måste börja blogga igen. Okej, det OCH i brist på annat att göra :-P Det är nämligen så att jag är ganska precis i storleken på Hero, växer jag mer lär jag väl kanske bli för stor. Därför tycker Heros ägare att jag ska börja rida hennes andra, stora häst till hösten. Havanna är jättefin, men hon är inte Hero. Vad ska jag göra? Om jag inte växer (vilket jag inte tror jag kommer) så skulle jag kunna rida Hero tills jag fyllt 18 (är ju snart 17 nu). Men jag vet inte, kanske ser jag ändå bättre ut storleksmässigt på Havanna? Ska väl nämnas att båda hästarna är världens finaste.
(Havanna)
Idag har jag förresten känt att jag nära på riskerat livet. Det finns nämligen en häst där jag sommarjobbar som är ganska ny på ridskolan, men eftersom att den inte passar där ska den skickas tillbaka till där den köptes ifrån. Hästen är i alla fall lite tokig enligt mig, verkar inte särskilt mycket hanterad och har nog en del överskottsenergi då den mest stått i en hage på sistone såvitt jag vet. Det började i alla fall med att jag skulle ta in Moro som han heter. Han vände sig om och jag kunde inte få honom att vända. Han såg ut som att han skulle explodera när som helst. Tillslut lyckades jag dock få honom att gå åt rätt håll, då drog han dock och skulle iväg, men jag lyckades faktiskt få in honom i stallet, vilket jag faktiskt själv är förvånad över :-P Sedan började jag då borsta, han var nog kittlig eller vad det nu kan ha varit, men han skulle i alla fall flytta sig mot mig hela tiden, stod och skrapade häftigt med framhovarna och så. Försökte dock bara vara konsekvent med att säga till honom, och tålmodigt flytta bort honom från mig gång på gång. "Du behöver inte försöka vara duktig och uppfostra honom, borsta bara" eller hur det nu var en i stallet sa till mig. Dock så var det för det första bara för min egen säkerhet som jag gång på gång korrigerade honom, sedan fungerar jag så att jag alltid vill testa vad jag kan åstadkomma, och såg det som nyttigt att försöka med honom och se vad jag kunde göra. Mot slutet såg han faktiskt hyfsat lugn ut i alla fall! Sedan när jag skulle ta ut honom i hagen dock så piggnade han till, men jag hade kedjegrimmskaftet den här gången och lyckades faktiskt få ut honom i hagen, oskadd! Erkänner att jag var väldigt mycket på min vakt när jag skötte om honom, kände mig absolut inte säker om man säger så, men jag är stolt ändå över att jag vågade och klarade mig oskadd! :-P
Detta problem är anledningen till att jag känner att jag måste börja blogga igen. Okej, det OCH i brist på annat att göra :-P Det är nämligen så att jag är ganska precis i storleken på Hero, växer jag mer lär jag väl kanske bli för stor. Därför tycker Heros ägare att jag ska börja rida hennes andra, stora häst till hösten. Havanna är jättefin, men hon är inte Hero. Vad ska jag göra? Om jag inte växer (vilket jag inte tror jag kommer) så skulle jag kunna rida Hero tills jag fyllt 18 (är ju snart 17 nu). Men jag vet inte, kanske ser jag ändå bättre ut storleksmässigt på Havanna? Ska väl nämnas att båda hästarna är världens finaste.
(Havanna)
Idag har jag förresten känt att jag nära på riskerat livet. Det finns nämligen en häst där jag sommarjobbar som är ganska ny på ridskolan, men eftersom att den inte passar där ska den skickas tillbaka till där den köptes ifrån. Hästen är i alla fall lite tokig enligt mig, verkar inte särskilt mycket hanterad och har nog en del överskottsenergi då den mest stått i en hage på sistone såvitt jag vet. Det började i alla fall med att jag skulle ta in Moro som han heter. Han vände sig om och jag kunde inte få honom att vända. Han såg ut som att han skulle explodera när som helst. Tillslut lyckades jag dock få honom att gå åt rätt håll, då drog han dock och skulle iväg, men jag lyckades faktiskt få in honom i stallet, vilket jag faktiskt själv är förvånad över :-P Sedan började jag då borsta, han var nog kittlig eller vad det nu kan ha varit, men han skulle i alla fall flytta sig mot mig hela tiden, stod och skrapade häftigt med framhovarna och så. Försökte dock bara vara konsekvent med att säga till honom, och tålmodigt flytta bort honom från mig gång på gång. "Du behöver inte försöka vara duktig och uppfostra honom, borsta bara" eller hur det nu var en i stallet sa till mig. Dock så var det för det första bara för min egen säkerhet som jag gång på gång korrigerade honom, sedan fungerar jag så att jag alltid vill testa vad jag kan åstadkomma, och såg det som nyttigt att försöka med honom och se vad jag kunde göra. Mot slutet såg han faktiskt hyfsat lugn ut i alla fall! Sedan när jag skulle ta ut honom i hagen dock så piggnade han till, men jag hade kedjegrimmskaftet den här gången och lyckades faktiskt få ut honom i hagen, oskadd! Erkänner att jag var väldigt mycket på min vakt när jag skötte om honom, kände mig absolut inte säker om man säger så, men jag är stolt ändå över att jag vågade och klarade mig oskadd! :-P
Kommentarer
Trackback
