Emo, vad säger man?

Säger man egentligen EN emo eller ETT emo? Det var mamma som kommenterade det tidigare idag, när jag sa något om ett emo, och hon sa att så kunde man inte säga, för när man pratar om personer säger man inte ett utan en. Så vad heter det egentligen? Jag har då alltid sagt ett om emo ...

I am superwoman!

Nu är det konstaterat, i am the superwoman! Fick kring kvart i fyra tiden idag förfrågan om jag ville rida Hero. Frågade mamma om det gick bra, och det gjorde det men hon skulle börja med maten kring fem. Så klockan fyra slängde jag mig på moppen och med gasen i botten tog jag mig till stallet (det tog 20 minuter). Jag tog då in Hero, tog av täcket, borstade, satte på benskydd, sadlade, tränsade, bar bort sex bommar och två hinderstöd från ridbanan, satte på mig hjälmen och drack, allt det tog sammanlagt tio minuter. Sedan tog jag ut Hero, red fram på ridbanan och red sedan igenom Lc1:an två gånger och skrittade av honom. Red totalt ca 20 minuter, ev. något längre, men det var varmt och han var svettig. Tog sedan in honom och borstade av honom samt tog ut honom i hagen och sopade snabbt ihop i stallet. Klockan var då fem, och jag kom hem tjugo över fem då mamma precis börjat med maten. Tyckte det var rätt skickligt att hinna allt det där på en timme och tjugo minuter totalt :-P

Äntligen!

Nu har jag verkligen hittat en internetsajt som jag känner att "Yes! Äntligen har jag hittat rätt!". Skrivlust.ifokus.se är verkligen rena rama paradiset för mig som alltid älskat att skriva men på senare tid haft lite brist på motivation. Men genom att läsa det andra skriver, få respons på texter man själv skrivit osv. så blir man verkligen sporrad att skriva! Fantastico!

...

Visst är det konstigt ändå. Man tror att man verkligen vill ha något, men sen när man är påväg att få det insér man att det inte alls har någon hög prio trots allt. Att man redan har det i sitt liv som man för tillfället behöver. Så kan det gå.

Jag har en sak att bekänna

Jag skulle kunna se riktigt bra ut om jag bara la manken till ...


(Bilden är väldigt redigerad :-P)

Sen måste jag få kommentera mitt förrförra, väldigt deprimerade inlägg. Jag är faktiskt inte självordsbenägen även om det kanske lät så. Men som jag nämnde är mitt liv som en berg och dalbana, men det har sina goda stunder också ibland. Speciellt när man upptäcker att det faktiskt finns folk som bryr sig en gnutta i alla fall. Och varje gång man får höra att det finns personer som känner precis som jag gällande vissa saker, så lättar ännu en sten från mitt hjärta. Jag kanske inte är fullt så onormal som jag trodde?

Bara vänliga läsare här tack!

Och till den personen som läste min förra blogg (tramsan.blogg.se) och gick till en viss person och klagade på det jag skrev, vet inte exakt hur det gick till, men du kan dra åt h*vete eller om inte annat sluta läsa min blogg. För jag skriver vafan jag vill här så länge jag inte hänger ut personer på ett sätt som kan anses kränkande. När jag fick ta den andra smällen var bloggen redan nedlagd, och det var då som fan att en jävla fåntratt skulle göra det hela ännu värre. Tack ska du ha, du vet vem och det tror jag mig också veta.

Och för er andra stackare som läser mina för tillfället något deprimerade inlägg, det blir förhoppningsvis positivare längre fram om ni orkar vänta ;-P

En tragisk person

Mitt liv är som en berg och dalbana för det mesta, men just nu känns det snarare som fritt fall ... Humöret gör en störtdykning och hamnar i botten. Hur jag än försöker känner jag mig tråkig, överglänst och otillräcklig. Hur länge orkar man ha det så? Hur länge orkar man om man alltid blir satt i andra hand? Om allt blir fel trots att man gjort sitt yttersta? Vad ska man göra för att komma ur det? Är jag dömd till att vara en sån person som man kan vara med endast om ingen annan har tid? Tydligen.

Jag lyckas alltid säga saker jag inte borde sagt, göra saker jag inte borde gjort och sumpa chanserna jag får. Varför?

När man inte orkar ha det så längre, är det då man blir såkallat psyikiskt sjuk? Någon gång måste det ju brista.

Vem kan älska mig?


Töntigt!

Jag fattar inte varför jag inte får skriva ut namnet på en viss häst jag rider, på mina filmer på youtube. En viss person, nämner inga namn, vill nämligen inte att jag gör det, eftersom att hon vill att hästen ska vara "anonym". Bara det då att en häst som deltar i tävlingar aldrig kan bli anonym liksom ... Fattar inte hur hon resonerar!

Idag har jag i alla fall varit med pappa och Joakim till Luleå, först var vi på F21 museumet, sedan skulle vi kört go-cart men det regnade rätt kraftigt så vi hälsade på några bekanta till pappa istället. Efter det blev det att gå på bio, Narnia, och den var bra även om jag satt och var kissnödig genom halva filmen ... :-S


Sammanfattning

De senaste dagarna har jag mestadels varit i min farmor och farfars stuga, och har därför inte haft tillgång till dator och har inte kunnat skriva ;-) Kan i alla fall dra lite kort nu vad som hänt de senaste dagarna.

Torsdag hände det inte så mycket speciellt förutom att jag, pappa och Joakim åkte till stugan då :-)

Fredag åkte vi till Boden med farmor och farfar, till några andra släktingar som vanligtvis bor i Stockholm men lånat ett hus i Boden. Där var det trevligt i alla fall, vi åt mat och lite annat. Mina fingrar fick sig lite stryk när vi kastade boll, och sedan dess har de inte varit riktigt normala, men det överlever jag nog ...

Lördag åkte jag och pappa till Haparanda där vi blandannat åt på Ikea, jag tog nån god kotlett med pommes frites och bearnésås. Vi var även in på en del andra affärer och jag fick köpt hederspriserna till Sarftävlingen som jag var tvungen att köpa ... Det blev två stycken svarta grimmskaft ... Men hallå, ni trodde väl inte jag skulle lägga ner en förmögenhet på priserna?! :-P Sen på hemvägen stannade vi till hos någon släkting (tror jag?) där vi fick en kopp kaffe innan vi drog tillbaka till stugan.

Söndag var jag med pappa och red islandshäst i Nyborg tre timmar. Jag red lilla Sifan precis som förra året, men det här året var vi fler på turen och hade en annan ledare vilket gjorde att hela ritten kändes lite seg. Helst hade nog både jag och snabbis Sifis velat rejsa iväg i full galopp som förra året, men icke ... Det var dock helt okej i alla fall även om jag var kissnödig mer än halva ritten ... Inte så kul kanske, haha! När vi kom hem till stugan var det några släktingar till oss där och hälsade på, de hade två småtjejer som var rätt söta, har inte träffat dem förut faktiskt! Inte så konstigt heller då vi inte är så jättenära släkt med dem heller ... Typ pappas kusin eller nåt? :-P

Idag åkte vi hem till Böle igen, vet inte om vi ska hitta på något senare ikväll, typ gå på bio eller något? Grilla skulle vi nog i alla fall göra!
 

The answer is no

Idag får jag den underbara känslan, att såhär ska livet vara! :-) Jag är (hemma) i Råneå, jag har tillbringat hela dagen med min goda vän Jenny, jag har ridit en häst jag inte suttit på på evigheter och jag har tagit årets första dopp! Kunde dagen över huvud taget blivit bättre när jag fått göra allt det där jag tycker om?

Det är nog så, jag gillar inte heller förändringar, jag vill också att allt ska vara som det (alltid) varit. Kanske är jag lite smått störd då :-)


Känslan av att inte höra hemma

Jag fick just ett mejl, ett mejl som plötsligt påminde mig om känslan av att inte höra hemma. Känslan av att vilja befinna mig någon helt annanstanns. Jag vill tillbaka till Råneå, jag vill att allt ska bli som förr och jag vill representera och rida för den för mig välkända klubb som jag växt upp på. Visst, inget kommer någonsin att bli som det var, men jag är ändå hellre där, för där kan jag ändå känna att jag hör hemma. Här känner jag mig varje dag som en utböling, jag kan inte bli kvitt känslan av att vara totalt annorlunda, och jag har blivit någon jag inte vill vara. Jag har sagt saker som säkerligen fått mig att verka som en dum, klagat på saker som andra sett som självklara, för att de växt upp med det, älskar sin ridklubb obevekligt och är vana vid saker jag själv tycker är vansinniga. Jag har växt upp på en kommundriven ridskola, och skillnaden att komma till en ideell förening, är enorm. Jag står inte ut med det, jag vill inte ens försöka stå ut med det, jag tycker det är totalt galet, för jag är en utböling och kommer aldrig kunna bli något annat. Jag vill "hem".


Chatte

Idag har jag kämpat mig iväg till ridklubben med moppen för att se när min förra medryttarhäst Chatte blev hoppad. Moppen var väldigt motvillig till att starta, men tillslut gick det som tur var. Hoppningen gick i alla fall bra och hans ryttare gjorde ett bra jobb på hästryggen. De fick till några riktigt fina rundor tillsammans och Chatte såg väldigt trevlig ut! :-) Är glad att jag pallrade mig dit efter inbjudan, behövde komma ut och få lite solljus och hade ändå inget bättre för mig ... Senare idag ska jag och rida Hero visserligen, men jag får se när det blir.


(Ett levande bevis på att varmblod också kan hoppa!)


Hoppning

Hopptränade med Hero idag, han var jätteduktig kan jag lova! Visst, han vägrade ibland på "läskiga hinder", men han är ju ung så jag hade inte väntat mig annat :-) Visst, jag är inte heller den bäste av ryttare, men jag lär mig! :-D


Nästan bloggfri!

Jag har inte bloggat sedan jag kom hem från semestern, tror aldrig jag låtit bli att blogga under en så lång period förut! Och detta beror inte ens på att jag inte haft något att skriva om, känner helt enkelt inget större behov av att blogga längre efter min "bloggrehabvecka" i Stockholm och Uppsala. Men nu har jag i alla fall tänkt skriva några rader om dagarna som gått!

I tisdags efter att jag ridit ut med Hero, blev det till att fara på loppis med mamma efter att grannarna kommit och frågat oss om vi ville följa med dem för fika efter loppisen, vilket vi ville. Det blev en trevlig avslutning på dagen!

Igår red jag också ut med Hero, det var dock regnigt och han var rädd för vattenpölarna. Men förutom det hade vi ganska kul, blev mycket rejsande i galoppen! Annars gjorde jag inte mycket mer igår dock.

Idag följde jag med mamma på en auktion som låg drygt 3 mil från där vi bor. Auktionen var dock mycket större än vi väntat oss och där var fullt med folk. Sakerna blev alltså dyrare än om auktionen varit mindre, men mamma ropade in en lampa i alla fall som var söt och som vi ändå lyckades få relativt billigt av någon anledning. Sedan gick vi på ett ganska stort med mysigt café på hemvägen, där vi åt oss riktigt mätta på god räkmacka. Vi hann även med ett kortare stopp för att kika på en mindre gårdsloppis innan vi fortsatte resan hemåt. Senare red jag Hero på ridbanan, det blev en ordentlig genomkörare i dressyren och det kändes ganska okej. Resten av kvällen har jag bara suttit hemma och försökt fördriva tiden med att titta på hästannonser och lite annat. Inte för att jag ska ha någon häst, men man vet aldrig vad man hittar för intressant ;-)


Hello och godbye

Hemma från semestern då. Har bestämt mig för att trappa ner med bloggandet, eventuellt lägga ner helt, på obestämd tid. Vi hade det i alla fall bra på semestern, har redan alla händelser i en privat resedagbok så mer tänker jag inte delge er av här.



"Lev i nuet och känn att du har tillfredsställelsen just där du är - inte runt knuten."





Stockholm

Nu är jag i Stockholm, tänkte bara skriva en rad och rapportera att resan gick bra och så :-) Idag ska vi till Skansen, och imorgon till Grönan! :-D


RSS 2.0