Ja, det tar faktiskt jävligt hårt!

Kul att ni tänkte på att fråga mig om jag ville vara med på avskedsfesten i måndags ... Int. Trodde att vi fortfarande var vänner på nåt sätt, men uppenbarligen hade jag fel om den saken. Känns taskigt att bli dissad på det sättet när alla andra var med, hade det förstört eran perfekta lilla tillställning att bjuda in mig? Men lev ni era jävligt perfekta liv med era jävligt trevliga vänner, det här var sista gången jag brydde mig.

Jag har likaså aldrig passat in i er grupp. På era foton på internet från tjejkvällar mm. har jag nog aldrig varit med på ett kort, kul att ni skäms för att ni är med mig! I blogginlägg mm. blir jag aldrig omnämnd, de andras namn står med en miljard hjärtan bakom. Ni tänker inte på det, men jag gör det, och jag blir alltid lika ledsen.

Det är så himla annorlunda här i Skellefteå, och jag är jävligt glad att jag flyttade! Så mycket det betyder för mig varje gång någon frågar om man inte ska vara med, lägger ut bilder på en i sitt fotoalbum, helt enkelt bryr sig <3 Precis som det alltid borde vara.


Sif

Sifan är såld till Finland, och även om det känns lite ledsamt så tror jag det kanske var det bästa för henne att få komma till bara en familj som rider och pysslar med henne. Visserligen hade jag hoppats att hon alltid skulle stå kvar på Tiljeholmens islandshästgård, så jag kunde komma och hälsa på henne ibland, men säg den lycka som varar för evigt.
Fyra gånger hann jag rida den lilla krabaten, men det var verkligen kärlek vid första ögonkastet för min del. Vi passade nog ganska bra ihop, lika glada och busiga båda två :-) Synd att jag inte fick mer tid med henne!



Seg!

Måste verkligen säga att jag blivit otroligt slö på sistone! I måndags och tisdags var jag visserligen och målade bommar samt var till Hero. Men sen! Igår och i förrgår ägnade jag åt att större delen av dagen sitta och glo in i datorskärmen, innan jag tillslut först framåt kvällen orkade mig iväg till stallet för att rida Hero efter att först ha plockat hallon med mamma. Inte blir det bättre av att saken på min moppe som man ska kicka igång den med, har gått sönder. Så nu måste jag springa med moppen och hoppa på den i farten för att komma iväg. Det var aningen pinsamt när den fick för sig att stanna mitt på E4:an och jag skulle springa där och få igång den! Men som sagt, riktigt slö känner jag mig!

Huva

Det är då fasligt hur mina känslor för olika personer svänger fram och tillbaka. I ena sekunden har jag bestämt mig för att jag inte alls bryr mig om dem, tycker de är jättetaskiga och bestämmer mig för att ignorera dem. I nästa stund säger de eller gör något som får mig att helt ändra mig. Det är faktiskt jobbigt att ha det så!

Lulekalaset

Så var ännu ett Lulekalas till enda. Igår blev det till att se Sanna Nielsen, hon var helt magiskt bra! Hade förväntat mig att det skulle gå ganska lugnt till på scenen, att hon skulle dra ett antal ballader och så, men hon presenterade faktiskt en hel del mer poppiga och medryckande låtar också! Kul! Före Sanna såg vi Boppers, var pappa som ville se dem, de var okej, men okända för mig.


(Bilden är fotad av mig och det är sträng copyright på den!)

Sedan skulle pappa dansa som vanligt så vi drog iväg till dansbanan, satt ju själv lite dumt till då på en bänk på dansgolvet, så när jag tackat nej till ett antal uppbjudningar fick pappa ge mig en snabbkurs i foxtrot. Efter det dansade jag faktiskt med två stycken! Varav den ena var helt crazy och började bugga och snurra runt med mig och allt, behöver jag ens säga att jag flydde fältet när den dansen var slut?! Och envis var han också och skulle ha upp mig igen sen, men tillslut gav han sig och hittade nån annan att terra, tack gode gud för det!

Så såg vi ju Ostindiefararen också som stod i hamnen i Luleå. Tyckte det var lite smått häftigt faktiskt!


(Alla bilder är fotade av mig, copyright gäller)
 

Emo, vad säger man?

Säger man egentligen EN emo eller ETT emo? Det var mamma som kommenterade det tidigare idag, när jag sa något om ett emo, och hon sa att så kunde man inte säga, för när man pratar om personer säger man inte ett utan en. Så vad heter det egentligen? Jag har då alltid sagt ett om emo ...

I am superwoman!

Nu är det konstaterat, i am the superwoman! Fick kring kvart i fyra tiden idag förfrågan om jag ville rida Hero. Frågade mamma om det gick bra, och det gjorde det men hon skulle börja med maten kring fem. Så klockan fyra slängde jag mig på moppen och med gasen i botten tog jag mig till stallet (det tog 20 minuter). Jag tog då in Hero, tog av täcket, borstade, satte på benskydd, sadlade, tränsade, bar bort sex bommar och två hinderstöd från ridbanan, satte på mig hjälmen och drack, allt det tog sammanlagt tio minuter. Sedan tog jag ut Hero, red fram på ridbanan och red sedan igenom Lc1:an två gånger och skrittade av honom. Red totalt ca 20 minuter, ev. något längre, men det var varmt och han var svettig. Tog sedan in honom och borstade av honom samt tog ut honom i hagen och sopade snabbt ihop i stallet. Klockan var då fem, och jag kom hem tjugo över fem då mamma precis börjat med maten. Tyckte det var rätt skickligt att hinna allt det där på en timme och tjugo minuter totalt :-P

Äntligen!

Nu har jag verkligen hittat en internetsajt som jag känner att "Yes! Äntligen har jag hittat rätt!". Skrivlust.ifokus.se är verkligen rena rama paradiset för mig som alltid älskat att skriva men på senare tid haft lite brist på motivation. Men genom att läsa det andra skriver, få respons på texter man själv skrivit osv. så blir man verkligen sporrad att skriva! Fantastico!

...

Visst är det konstigt ändå. Man tror att man verkligen vill ha något, men sen när man är påväg att få det insér man att det inte alls har någon hög prio trots allt. Att man redan har det i sitt liv som man för tillfället behöver. Så kan det gå.

Jag har en sak att bekänna

Jag skulle kunna se riktigt bra ut om jag bara la manken till ...


(Bilden är väldigt redigerad :-P)

Sen måste jag få kommentera mitt förrförra, väldigt deprimerade inlägg. Jag är faktiskt inte självordsbenägen även om det kanske lät så. Men som jag nämnde är mitt liv som en berg och dalbana, men det har sina goda stunder också ibland. Speciellt när man upptäcker att det faktiskt finns folk som bryr sig en gnutta i alla fall. Och varje gång man får höra att det finns personer som känner precis som jag gällande vissa saker, så lättar ännu en sten från mitt hjärta. Jag kanske inte är fullt så onormal som jag trodde?

Bara vänliga läsare här tack!

Och till den personen som läste min förra blogg (tramsan.blogg.se) och gick till en viss person och klagade på det jag skrev, vet inte exakt hur det gick till, men du kan dra åt h*vete eller om inte annat sluta läsa min blogg. För jag skriver vafan jag vill här så länge jag inte hänger ut personer på ett sätt som kan anses kränkande. När jag fick ta den andra smällen var bloggen redan nedlagd, och det var då som fan att en jävla fåntratt skulle göra det hela ännu värre. Tack ska du ha, du vet vem och det tror jag mig också veta.

Och för er andra stackare som läser mina för tillfället något deprimerade inlägg, det blir förhoppningsvis positivare längre fram om ni orkar vänta ;-P

En tragisk person

Mitt liv är som en berg och dalbana för det mesta, men just nu känns det snarare som fritt fall ... Humöret gör en störtdykning och hamnar i botten. Hur jag än försöker känner jag mig tråkig, överglänst och otillräcklig. Hur länge orkar man ha det så? Hur länge orkar man om man alltid blir satt i andra hand? Om allt blir fel trots att man gjort sitt yttersta? Vad ska man göra för att komma ur det? Är jag dömd till att vara en sån person som man kan vara med endast om ingen annan har tid? Tydligen.

Jag lyckas alltid säga saker jag inte borde sagt, göra saker jag inte borde gjort och sumpa chanserna jag får. Varför?

När man inte orkar ha det så längre, är det då man blir såkallat psyikiskt sjuk? Någon gång måste det ju brista.

Vem kan älska mig?


Töntigt!

Jag fattar inte varför jag inte får skriva ut namnet på en viss häst jag rider, på mina filmer på youtube. En viss person, nämner inga namn, vill nämligen inte att jag gör det, eftersom att hon vill att hästen ska vara "anonym". Bara det då att en häst som deltar i tävlingar aldrig kan bli anonym liksom ... Fattar inte hur hon resonerar!

Idag har jag i alla fall varit med pappa och Joakim till Luleå, först var vi på F21 museumet, sedan skulle vi kört go-cart men det regnade rätt kraftigt så vi hälsade på några bekanta till pappa istället. Efter det blev det att gå på bio, Narnia, och den var bra även om jag satt och var kissnödig genom halva filmen ... :-S


Sammanfattning

De senaste dagarna har jag mestadels varit i min farmor och farfars stuga, och har därför inte haft tillgång till dator och har inte kunnat skriva ;-) Kan i alla fall dra lite kort nu vad som hänt de senaste dagarna.

Torsdag hände det inte så mycket speciellt förutom att jag, pappa och Joakim åkte till stugan då :-)

Fredag åkte vi till Boden med farmor och farfar, till några andra släktingar som vanligtvis bor i Stockholm men lånat ett hus i Boden. Där var det trevligt i alla fall, vi åt mat och lite annat. Mina fingrar fick sig lite stryk när vi kastade boll, och sedan dess har de inte varit riktigt normala, men det överlever jag nog ...

Lördag åkte jag och pappa till Haparanda där vi blandannat åt på Ikea, jag tog nån god kotlett med pommes frites och bearnésås. Vi var även in på en del andra affärer och jag fick köpt hederspriserna till Sarftävlingen som jag var tvungen att köpa ... Det blev två stycken svarta grimmskaft ... Men hallå, ni trodde väl inte jag skulle lägga ner en förmögenhet på priserna?! :-P Sen på hemvägen stannade vi till hos någon släkting (tror jag?) där vi fick en kopp kaffe innan vi drog tillbaka till stugan.

Söndag var jag med pappa och red islandshäst i Nyborg tre timmar. Jag red lilla Sifan precis som förra året, men det här året var vi fler på turen och hade en annan ledare vilket gjorde att hela ritten kändes lite seg. Helst hade nog både jag och snabbis Sifis velat rejsa iväg i full galopp som förra året, men icke ... Det var dock helt okej i alla fall även om jag var kissnödig mer än halva ritten ... Inte så kul kanske, haha! När vi kom hem till stugan var det några släktingar till oss där och hälsade på, de hade två småtjejer som var rätt söta, har inte träffat dem förut faktiskt! Inte så konstigt heller då vi inte är så jättenära släkt med dem heller ... Typ pappas kusin eller nåt? :-P

Idag åkte vi hem till Böle igen, vet inte om vi ska hitta på något senare ikväll, typ gå på bio eller något? Grilla skulle vi nog i alla fall göra!
 

The answer is no

Idag får jag den underbara känslan, att såhär ska livet vara! :-) Jag är (hemma) i Råneå, jag har tillbringat hela dagen med min goda vän Jenny, jag har ridit en häst jag inte suttit på på evigheter och jag har tagit årets första dopp! Kunde dagen över huvud taget blivit bättre när jag fått göra allt det där jag tycker om?

Det är nog så, jag gillar inte heller förändringar, jag vill också att allt ska vara som det (alltid) varit. Kanske är jag lite smått störd då :-)


RSS 2.0